Sightseeing, Hanoi

Många säger att Hanoi är en gullig stad. Var då någonstans undrar jag? Efter en hel dags strosande på Hanois gator och torg, anser jag mig bättre rustad att fälla någon slags omdöme än igår men gulligt är fortfarande inte det ord jag skulle välja. Rörigt, snarare:).

Vi bor mitt i smeten i gamla stan, i sinnessjuk trafik bland tusentals gatuförsäljare och pulsen är hög. Jag tänker ofta på vad pappa skulle säga om han såg trafikkaoset här. Han som svär på svenska bilister som inte håller sig till trafikreglerna liksom. Här finns inga trafikregler alls, utom möjligen "störst går först" och "fegast väjer". I går körde en moped rakt mot mig och Elliot som hängde på magen i Babybjörnen, så där så vi var tvungna att slänga oss åt sidan för inte bli mos. Vem kör chicken-race mot ett barn liksom? Arrrggggg.

Men det finns ju lugnare, finare områden också såklart. I går hängde vi en del i området runt Saint Joseph Cathedral (på bilden) och det gillade jag verkligen. Massa små butiker och caféer och så där. Överlag är det edgigare och trendigare än i Saigon, lite som söder om man tänker att Saigon är östermalm. Nedan sitter Alex och passar in på trendiga cafét la Place jämte katedralen där vi åt helt sjukt smaskig lunch.

Så finns här såklart lite tempel också och sånt kan vi ju som ni vet inte motstå. På bilderna nedan ser ni Ngoc Son templet precis vid Ho Hoan Kiem sjön som ligger liksom mitt i gamla stan.

När vi gick längs med sjön blev det helt plötsligt värsta uppståndelsen och lokalbefolkningen fullkomligen rusade ner till vattnet. Vi hade svårt att komma fram till en början, men efter ett tag såg även vi varför alla var så exalterade. En helt ENORM sköldpadda stack upp sitt lilla (stora) huvud ovanför vattenytan.

Nu har vi läst på lite och det visar sig att sjön har fått sitt namn från en legend där kejsare Le Loi gav tillbaka ett magiskt svärd som hade givit honom framgång i kampen mot den kinesiska Mingdynastin till en gyllene sköldpadda i sjön (Ho Hoan Kiem betyder det återbördade svärdet på vietnamesiska). Fram till 1968 trodde man att sköldpaddorna i sjön var en myt, alt utdöda. Den här rackarn bevisade dock motsatsen och står nu modell i templet. Ingen vet hur de lyckats överleva, och inte jag heller för sjön ser fullkomligt nuclear ut. Fortfarande visar sig den eller de fåtal sköldpaddor som överlevt ytterst sällan och det skall vara turbringande om man mot förmodan lyckas få syn på en - därav uppståndelsen alltså.

Så nu undrar vi vad turen ska ha i beredskap åt oss. En svinbillig sekelskiftes-trea i centrala Stockholm kanske? Kan vi beställa det?