Tur i oturen

Vi har haft lite dålig koll på nyheterna på sistone men när jag nu sätter mig och läser inser jag att vi verkar vara på rätt ställe. Visst, det är lite leråker utanför huset och inget direkt pressarväder, men Koh Lanta är helt förskonat från de översvämningar som drabbat stora delar av södra Thailand.

Så här stod det tex i nättidningen Aljazeera;

"Severe flooding and mudslides in southern Thailand have killed at least 21 people, and stranded thousands of tourists, authorities said on Wednesday. There are roughly one million people affected in many provinces. Victims were either swept away by the rising waters, or buried in mudslides as the unseasonably wet weather deluged the homes and businesses of around a million people in what should be one of the hottest months of the year. Residents were left without electricity in many areas as the waters rose, while road, rail and air links to the southern region remain closed."

Gud vad dum jag känner mig nu som har raljerat över regnet, när det på allvar påverkar så många människors liv. De turister som har blivit strandade verkar ha befunnit sig på Koh Samet och Koh Phangan, dvs kusten på andra sidan, men det verkar ha ordnat sig för de flesta. Och även när det regnade som mest var det inte så värst synd om dem. De satt på nån resort och drack paraplydrinkar i väntan på bättre väder. Nej det är thailändarna det är synd om när översvämningarna fyller upp eller t.o.m drar med sig deras hem och bostäder. Vi får komma hem till det infrastrukturella underverket Skandinavien men det får inte dom.

Skickar en tacksam tanke till den där jättestora tur-sköldpaddan i Hanoi. Det blir nog ingen svinbillig sekelskiftes-trea i centrala Stockholm trots allt. Det blev duggregn på Koh Lanta.

Tur i oturen!

Blivande mästerkock?

Elliot har precis upptäckt ugnen och han tillbringar mycket tid i dess närhet. Han liksom drar sig upp på den, tittar in i den, rycker i handtaget lite, blickar upp mot spisen - inser att han inte når, blir lite sur och återgår till att hänga med ugnen. Har vi en blivande mästerkock in our midst? En naken blivande mästekock? Han kanske kan ta över Jamie Olivers imperium när han blir stor, haha.

Beachlife

Vi är precis hemkomna från en härlig dag på stranden. Inte en droppe regn idag och sådär precis lagom molningt så man inte behöver orova sig för tjorven. Han har härjat runt och lekt som en vilde nere på stranden - han tycker till att börja med att sand är hysteriskt roligt. Det är det bästaste som finns tydligen. Och allt som rullar, primärt bollar, är också jättekul. Och så var det en skabbig jycke nere på stranden och den var roligast av allt men där gick gränsen, den fick han inte leka med:).

Vi glömde såklart kameran i morse men Alex tog några bilder med sin iPhone. Kommer här:

Vi hade som ni ser paraplyet med oss (better safe than sorry tänkte vi) men det fick agera parasoll i dag istället. Nu är vi hemma i huset igen och Alex och Elliot plaskar runt i poolen medan jag sitter här och författar. Jag kanske ska ta och göra dom sällskap.

Puss och kram så länge

Det är inte synd om oss

Hörrni jag märker på era reaktioner att ni tror att vi har hemskt här i regnet men det är inte ett dugg synd om oss. Jag raljerar över regnet för att det är lite kul och för att något ska man ju skriva om liksom, men det är långt i från någon tragedi.

Vi bor i värsta fina, nybyggda huset med pool ca 200 meter från havet. Även när det regnar och blåser är det minst 25 grader i luften. Det regnar inte hela tiden, utan lite här och lite där (i går undantaget- då regnade det faktiskt nonstop) och vi äter gott och sover gott och lever vårt lilla liv i ett mycket behagligt tempo. I morse blev det fruktsallad och pain au chocolat till frulle, och nyss var vi nere på stranden och drack Mixed Fresh Fruitshakes och åt bananpankaka. Inte så synd om oss alltså.

Här kommer några bilder på lillplutten när han blev bortskämd av personalen på restaurangen vi åt på nyss. Han fick banan, vattenmelon, gurka, en blomma bakom örat och massor av pussar och kramar.

Vi bor i en leråker

Huset vi bor i är sprillans nytt. Hela området (6 hus) är nybyggt och med det kommer lite infrastrukturella problem när det börjar regna monusnregn mitt i torrperioden. Här utanför skulle det nämligen finnas en asfaltlerad väg, men för att man ska kunna lägga väg måste underlaget vara torrt och.. eh, well. Inte så torrt vad?

Våra hus är dom ni skymtar bakom träden vid leråkerns slut liksom. Jo och så skulle det anläggas lite trädgård också här utanför men det började regna. Så här fint blev det istället:)

Den enda trösten i regnmisären är att det är likadant överallt. Det hade inte spelat någon roll om vi hade åkt någon annanstans i Thailand. Hela landet håller på att regna bort. Och ska man klara av ordentligt med regn i ett tropiskt klimat gäller det att bo bra, och det gör vi verkligen. Dessutom var jag lite orolig för att det skulle vara olidligt varmt här i april, men värmen är inget problem alls. Regnet kyler så det är förhållandevis svalt nu.

Men jag har oändlig sympati för alla semesterfirare, som ledsnat på vintern hemma, tömt sparkontot och bokat resa till Thailand liksom. Det här är ju inte det Thailand man ser i Ving-katalogen direkt.

Så jag tar tillbaka min inbjudan. Kom inte hit! Njut av den svenska våren istället!

Sa jag att det regnar här?

Idag regnar det så där så att det är tveksamt om vi överhuvudtaget kommer lämna huset. Å andra sidan växlar vädret snabbt här så vem vet - det kanske är strålande solsken till lunch:).

Eftersom vi är hemma i huset blir det alltså hemma-i-huset-bilder tillsvidare, kom på att jag nog inte lagt upp några bilder härifrån vad?

Så här ser det i alla fall ut i vårt nuvarande hem:

Man kommer in via en port i "gången" där till väster i bild. Om vardera sidan om gången finns ett sovrumshus liksom och vi använder det som ligger jämte poolen.

Mittemot sovrummet och på andra sidan poolen är "vardagsrums- och köks-huset" där vi tillbringar de flesta regniga timmar (är det fint så är vi ute vid poolen eller nere vid stranden).

Och inomhus ser det ut såhär. Just nu sitter jag och skriver detta vid matbordet på bilden, på kortändan med ryggen mot fönstret om ni fattar.

Jaha vad mer kan jag berätta? Elliot har stått ett par gånger, helt själv utan stöd - inte speciellt länge men ändå! Vad mer.... Vi hade skypefest här igår och snackade med Alex pappa Roberto, Jossan, Bettan och Mara (eller var det i förrgår?). Till mina päron; jag är online när jag är hemma så logga in lite då och då vettja!

Nu är det ganska exakt tre veckor tills vi kommer hem förresten. Åh, jag längtar efter er allihop!

Näe hörrni det här blev ett osedvanligt trökigt blogginlägg. Jag tar och avrundar vad?

Kramar

Efter regn kommer solsken

Det blev en riktigt skitdag igår - vädermässigt alltså. Vi lyckades ha riktigt trevligt trots regnet som vräkte ned runtomkring oss och över våra huvuden. Vilken jädra tur att vi hyrde det här hela, rena, fina huset så vi har nånstans att ta vägen när fukten och vätan tar över ön och bungalowerna nere vid stranden.

Vi räknade med skitväder idag också så vi hade bestämt oss för att käka lunch inne i Saladan, och ta LantaMart (mataffären) på hemvägen. En bra promenad och skönt för Elliot att sova i vagnen tänkte vi. Men efter regn kommer solsken sägs det ju och så blev det visst idag. Stekhett var det där vi promenerade med en övertrött bebbe i en överhettad vagn. Det är skam att klaga när solen äntligen tittar fram men det var fan dålig tajming.

Här är några fina bilder från en restaurang inne i Saladan som jag tog i går:

Här ovan är det för övrigt nån som försöker sno sin mammas Mixed Fresh Fruit shake. Glöm det kompis!

Klong dao playa

Det är inget direkt pressarväder men det regnar åtminstone inte idag. Än. Det gör inte så mycket för mulna dagar betyder att en liten tjorv kan härja runt på stranden utan uv-dräkt bäst han vill (hans nya grej är att äta sand f.ö.). Men jag skulle gärna beställa lite sol på förmiddagen när Elliot sover så jag och Alex i lugn och ro, någon timme om dagen, kan sola bort våra sista hudåkommor. Kan ni fixa det?

Här är hur som helst lite bilder från playan. Vi ser helt ensamma ut men det är för att vi slagit ner våra pinaler en bit bort från "svensk-resorten". Där är det full rulle kan jag meddela. Den resorten vi sitter vid här är tysk och alla tyska semesterfirare verkar ha stannat hemma.

Vi lever på en extremt tight budget nu f.ö. och vi är inte vana vid det riktigt. Vi har kunnat leva ganska obekymrat och köpa det vi har velat när vi har velat det men Kuala Lumpur satte stopp för alla extravaganser. Nu måste vi klara oss på 800 Thai Baht om dagen (dvs typ 160 kronor) exkl boende och hade vi varit i Mae Phim hade det varit cake. Men det är inte alls lika billigt här som det var i Mae Phim så det är lite sport att få till det. Turismen har drivit upp priserna rätt bra inser man, och med det så vill jag också passa på att slå ett slag för vår första destination. Mae Phim är som gamla Thailand liksom ( säger Alex, jag har ju aldrig sett gamla Thailand), eller som Thailand var innan turistnäringen exploderade på allvar och det märks på alla sätt och vis. Lanta är också jättehärligt men betydligt mer "konstruerat" om ni fattar vad jag menar med det?

Från det ena till det andra: nu har vi hus igen med bra internet så nu ska jag försöka vara en bättre skyperska. Bra tider att få tag på oss är typ mellan 16.00 -18.00 (10.00 -12.00 svensk tid) eller efter 20.00 (efter kl 14 alltså).

Puss och Kram

Klong Dao by night

Att lämna kommentarer

Hörrni nu är det sjukt många som har sagt till mig att de inte lyckas kommentera på bloggen och jag kan kanske hålla med om att det är lite onödigt krångligt. Så därför tänkte jag sent omsider ha en liten kommentera-skola.

Till att börja men måste man gå in på själva inlägget och det gör man genom att klicka på inläggets rubrik - så långt hoppas jag att alla är med:)!

Sen scrollar man längst ned på sidan tills man kommer till kommentarsfältet, som ser ut så här:

Man skriver sen sin kommentar i det vita fältet (daah) och sen kommer tydligen det krångliga. Ni försöker ofta logga in med ert google el gmail-konto och där blir det visst kortslutning titt som tätt. Så skit i det! Välj istället namn/webbadress i dropdown-menyn vid "kommentera som". När ni gjort det får ni upp en ruta som ser ut såhär:

Fyll i ert namn under "namn" och skit i webbadress om ni inte har någon och klicka sedan på fortsätt. Sen är det bara att skicka kommentaren. Et volia! KLART! Så svårt var det väl inte?

Komigennu! Kommentera mera!

PUSS

Det regnar katter och hundar

Thailändarna är i chock. Det regnar ALDRIG så här års. Det har aldrig hänt. Det är torrperiod. Det regnar inte när det är torrperiod.

Men regnar gör det, varje dag och om man ska tro väderprognoserna kommer det fortsätta regna varje dag, för överskådlig framtid. Man blir bra peppad när man ser en sån här väderprognos och precis har flyttat in i sin lyxvilla på Klong Dao där man ska bo i TRE VECKOR. Ska det regna hela tiden nu då alltså?

Bortsett från regnet har vi det fantastiskt bra. Vi kom precis fram till huset och det är precis så där fint som på bilderna. Huset består egentligen av tre små hus - två sovrumshus med eget badrum och sedan vardagsrum/kökshuset (där det f.ö. finns ett litet sovrum till) och mellan huset en liten gård med pool.

Man skulle kunna bo två, kanske till och med tre familjer här så det känns nästan fånigt lyxigt att bo här helt själva. Men det verkar inte som att vi lyckas lura hit någon (är det för att våren har kommit till svedala måntro?) så vi får väl disponera vårt slott bäst vi kan.

Pssst: om det är någon som vill komma hit och hänga i regnet borde det gå att få tag på sista- minuten-charterflygstolar till Phuket. Komsi komsi!

Koh Lanta, Klong NIn

Så var man alltså tillbaks i Thailand och är man i Thailand bloggar man med såna här bilder:

Det här är stranden nedanför vårt hotell Sri Lanta resort på Klong Nin-stranden (Koh Lanta). Det har varit lite skakigt väder här och med skakigt väder följer skakigt internet har vi fått lära oss, därav radiotystnaden de senaste dagarna. Eller på förmiddagarna är det fint och sen mulnar det på och framåt middagstid börjar det blixtra och dundra och tokregna, men vi är ganska mätta på sol så det gör inte så mycket.

Resan hit gick jättebra, vi flög till Krabi och hade sen bokat transfer via hotellet så vi blev upphämtade på flygplatsen av minivan. Den körde oss sedan till en otroligt skakig liten brygga mitt ute i ingenstans där det låg en ensam liten motorbåt och väntade. Sjukt opraktiskt att åka motorbåt med alla väskor och bebis men ascoolt! Så här såg det ut där båten släppte av oss:

Hotellet är jättejättejätte fint men också jätteopraktiskt för småbarn. Det är fina små blomsterdekorationer och vackra tekoppar på ett tunt snirkligt brickord som välter bara Elliot tittar på det liksom. Kläder och handdukar hänger man på vackra stegar som är lutade mot väggen och som välter bara Elliot tittar på dem osv. Men personalen är ljuvlig och dom älskar Elliot så vi får barnpassning frukost, lunch och middag. Och Elliot får så mycket uppmärksamhet så han är glad som en lärka!

Så här i efterhand fattar jag inte varför vi bara bokade tre nätter här, men så är det hur som helst. Redan i morgon åker vi till Klong Dao och huset som vi har hyrt där, inte helt fel det heller iofs.

Och jag säger det igen - är det någon som har vägarna förbi är det bara att komma:).

Thailand here we come

Här står vi och väntar på taxin som än en gång ska ta oss till flygplatsen. Om bara några timmar är vi tillbaks i Thailand igen där allt började.

Det slutgiltiga omdömet för KL blir förstås med beröm godkänt. Att vi bott så bra spelar säkert in - en mindre central adress hade helt klart försvårat stadslivet med en liten tjorv, och att vi haft en egen liten lägenhet har varit suveränt.

Men det är mer än bekvämlighet som gör att jag gillar den här stan. Jag tror att det bästa med KL är att här finns både högt och lågt liksom. Man kan t.ex. äta gott för 20 spänn på stan, för 60 spänn på schysst restaurang, eller om man vill slå på stora trumman kan man gå på riktig finkrog och betala stockholmspriser. Det finns något för alla humör, plånböcker och smaker alltså. Detsamma gäller shoppingen och, skulle jag vilja påstå (utan att egentligen ha nått vidare värst belägg för det) stan i sin helhet. Det är kanske lätt att stirra sig blind på skyskraporna och Prada-butikerna men då har man inte skrapat på ytan skulle jag säga. Det finns lite av varje om man vet vart man ska titta.

Kuala Lumpur - det har varit grymt, men nu är det slut på citylivet för den här gången. Nu dammar vi av fiskarbyxorna igen och finkläderna packas längst ner i resväskan.

Thailand here we come!

Komplex Budaya Kraft

Tiden går fort när man har roligt - idag är sista dagen i vår lilla lägenhet i den stora fina staden och i och med det sista dagen i Malaysia. Riktigt härliga nio dagar har det varit!

I dag kände vi oss nödgade att göra något kulturellt - man kan inte lämna KL (när man varit här så länge) utan att i alla fall ha försökt kände vi. Färden gick därför mot Komplex Budaya Kraft, ett stort konsthantverkskomplex i centrala KL. Jag hade läst att de var duktiga på en viss typ av batik så väl som keramik, "carved wooden artefacts" (hur man nu översätter det) och sånt där och tänkte att det kunde vara kul att se.

Varmt som sjutton och molnfri himmel var det i förmiddags och vi lyckas på något vis gå helt fel. En promenad som borde ha tagit fem minuter tog trekvart och innan vi var framme var vi svettiga och trötta och hungriga. Var det nåt att se då i alla fall undrar kanske ni? Nej det var absolut inget att se. Det var astrist. Inte ens någon bra bild fick jag för det fanns liksom ingenting att fota. Men vi försökte i alla fall, eller hur?

De enda som var bra med Komplex Budaya Kraft, var den lilla utomhuspaviljong med tak som vi satte oss på för att fly undan solen en stund. Där tog jag nämligen massa fina kort på lilleman - värsta grymma bildserien. Här kommer några av dem:

Snart är det kväll och vi ska ut och äta vår sista middag. Det blir food-on-a stick på imbi-market!

Puss och kram från Kuala Lumpur!

Jag är barnmatspundare

Jag är barnmatspundare. Ser jag barnmat någonstans vill jag helst köpa hela hyllan. Ibland gör jag det också. Jag bara tycker att det är så skönt att veta att det finns mat liksom. Man vet ju aldrig hur det kommer att vara på nästa ställe?!

Eller så här då - mat finns ju alltid. Det finns t. ex. någon form av gröt som heter Cerelac i Thailand, men det är så mycket socker i den att den snarare borde klassificeras som godis. Och så finns det ersättning - ibland lite obskyra "märken" men letar man lite brukar det gå att hitta NAN som Elliot är van vid. Och så kan han ju (åtminstone till viss del) äta det vi äter - lite ris och bröd och frukt och sånt där.

Men det är så skönt att ha lite redig burkbarnmat med sig när det krisar och det växer inte på träd direkt. Burkar kan man hitta, men oftast bara med fruktpuréer så när man väl hittar riktig mat i burkformat så är det lätt att gå lite överstyr.

Här är det nuvarande förrådet:

Jag skulle gärna vilja bunkra mer (varför inte köpa så det räcker resten av resan t.ex.) men Alex har sagt stopp. Jag får inte ta med mig mer barnmat än så här för det för det får inte plats i väskorna menar han. Dessutom insisterar han på att det borde gå att hitta barnmat på Koh Lanta eftersom det är så mycket svenska barnfamiljer som semestrar där.

Jajajaokejdå, säger jag, men det är motvilligt. Kanske går jag och köper några extra burkar när han inte ser:). Är man barnmatspundare så är man!

Chinatown

I kväll har vi varit och spanat in Chinatown, strosat på nattmarknaden och käkat anka och kyckling från stånden längs med vägen liksom. Kul att se en annan (mer asiatisk får man nog lov att säga) sida av det annars så moderna och västerländska Kuala Lumpur.

Marknaden var en tvättäkta asiatisk marknad - precis likadan som alla de andra marknaderna vi har varit på (Hoi An verkar vara undantaget som bekräftar regeln). Alltså hundratals och åter hundratals väskor som påstår sig vara (men absolut inte är) Gucci, hundratals och åter hundratals solglasögon som påstår sig vara (men absolut inte är) Rayban, och så krimskrams och bråte och nyckelringar och bara crap i största allmänhet.

Här ser ni porten som liksom leder en in i chinatowns centrum och rakt in på nattmarknaden.

Och här sitter jag med min lilla rastlösa tjorv och försöker äta.

Det är lite adhd-varning på lilleman just nu. Han är helt TOKIG. Klättrar och gormar och ålar sig och sitter inte still en enda sekund (det har han väl iofs aldrig gjort när jag tänker efter).

Han vill inte sitta vagn och han vill inte sitta björn. Han vill inte bli buren och han vill inte bli nedsatt. Och när man gör någonting han inte vill börjar lilla underläppen darra och så släpper han ur sig ett avgrundsvrål, bara liksom för att verkligen markera sitt missnöje. Och så har han blivit mammig till tusen. Klättrar och sliter och drar i mig och lämnar jag rummet är det fullkomlig TRAGEDI. Well det är tur att han är väldens goaste unge säger jag bara:).

Vi badar pool

Det är molnigt idag, och det är rätt skönt för det betyder att vi slipper skydda Elliot från solens vassa strålar, vilket i sin tur betyder att det är någon som får bada pool på hotelltaket utan uv-baddräkt och solhatt!

ps: det är den nya klänningen ni ser ett hörn av på den nedre bilden :).

Vi gör just ingenting

Om ni tyckte att vi gjorde lite igår vill nig nog inte läsa om vad vi gjort idag. För det är ännu mindre.

Vi tog en familjelur i en sisådär två timmar i förmiddags, sen hasade vi ner på stan och åt smarrig lunch på ett ställe som hette Den's i stora fina Pavillion-gallerian. Sådär riktigt västerländskt gott var det. Jag åt en kyckling, balsamico-sallad med avocado (låter säkert astrist för er men ni får komma ihåg att jag ätit ris i snart två och en halv månad) och Alex fick en riktig fin-burgare. Och sedan strosade vi igenom gallerian så sakteliga. Jag reashoppade en jääättefin klänning som jag ska försöka få på bild vad det lider. Så här kul hade killarna det medan jag höll på och prova för övrigt:).

Jaha sen då.... Elliot blev trött så vi gick hem och sov nån timme. Sen käkade vi indiskt precis runt hörnet och nu är det kväll. Tjorven sover och jag och Alex tänkte titta på ett nedladdat avsnitt av Solsidan. Spännande vad, haha.

Jag funderar på om jag kan ha något lite mer intressant att förtälla men jag kommer inte på något.. jo förrästen!! Vi har hyrt hus på Koh Lanta i tre veckor. As-fin villa vid Klong-dao stranden. Här kommer länk:

http://www.jojolantarental.com/mall_show_secret_garden_b1.html

Vi fick sistaminuten-pris så det blev otroligt prisvärt faktiskt. Om någon mot förmodan skulle ha vägarna förbi har vi några extra sängplatser:).

Men än så länge är det Kuala Lumpur som gäller och i brist på intressanta ämnen härifrån kommer en sötbild på lill(stor)-tjorven!

Kram

Elliot nattsuddaren

Elliot har blivit en riktig liten nattsuddare. Han gör inte natt förrän strax efter tio, ibland ännu senare, men så sover han längre på morgnarna också. I morse vaknade han strax innan nio t.ex.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här nya dygnsrytmen. På sätt och vi är det ju bra för det ger oss en möjlighet att vara ute på kvällarna när det är svalare, och det är rätt skönt att slippa vakna klockan sex. Men så sover vi ju bort de svala morgontimmarna också när man är som klarast i huvudet. Njaaaaaaajagvetinte. Någonting säger mig att det är fel, onaturligt, och dåligt. Små barn ska sova klockan 7. Men jag kan inte riktig sätta fingret på varför. Några erfarna mammor därute som har några kloka synpunkter?

Annars då? Inte mycket nytt under solen. Det blir mycket köpcentrum om dagarna för det är stekhett ute. Idag har vi varit utanför vår karta (vi har alltså lämnat typ motsvarande drottninggatan) för första gången sen vi kom hit och resan gick via monorail (tunnebana på broar ovan jord) mot Bangsar Baru. Vi käkade malaysiskt till lunch på "Chawan" en rätt schysst restaurang som vi hittade i Lonely planet (observera ikea-barnstolen!!) och så gled vi runt i köpcentrumen Bangsar Village 1 och Bangsar Village 2. Vi lekte med tanken på att kika på lite tempel men sket i det efter lite svettig eftertanke.

Vi gör inte så mycket vettigt om dagarna som ni märker och det är urskönt. Jag är enormt glad att vi bestämde oss för att stanna lite längre här i Kuala Lumpur, vi har gett oss själva tid att bara vara, istället för att stressa runt och försöka hinna uppleva och det är värt ganska mycket när man har flängt runt som vi har gjort på sistone. Jag ångrar inte vår asienturné men det är väldigt skönt att stanna upp lite ibland också.

Nu är klockan 18.00 och båda mina pojkar sover middag (ni hör ju - ungen sover middag när andra barn börjar dra på sig pyjamasen). Om dryga timmen beger vi oss troligen ut på stan för att käka lite middag. Sen är det godnatt och efter det ytterligare en dag som vi kommer att tillbringa görandes inte just någonting alls.

Beraya Times Square

Idag har vi hängt i (på?) Beraya Time Sqare. Ett litet shoppingcenter på en sisådär 70 000 kvadratmeter. Det är ju SINNESJUKT! Vem fan orkar shoppa sig igenom 70 000 kvadratmeter? Kolla på bilden nedan liksom. Man ska vara bra shoppingsugen för att plöja sig igenom ett sånt här monster.

Mycket av det som finns här är ganska fult (enligt min mening då) och tur är väl det för annars skulle semesterkassan vara ett minne blott vid det här laget. Men Beraya erbjuder mycket mer än shopping. Vad sägs t.ex. om en hel jäkla nöjespark?

Alex var sjukt sugen på bergodalbanan. Jag visste faktiskt inte att han var en bergodalbana-kille men hans ögon glittrade ikapp med småpojkarnas när vi stod där vid ingången. Han tappade suget lite när det visade sig vara inträdeskostnader och sånt där inblandat men jag undrar om han inte kommer dra dit endera dan och åka den där bergodalbanan innan vi lämnar stan:).

Nu: finmiddag!

Puss

Vi går på rekommendationer

Vi har fått massa sköna todo-tips från folk som gjort KL före oss så idag har vi gått på rekomendationer. Först lapade vi lite sol på hotelltaket och sen blev det Petronas Towers, windowshopping på dyr-centrumet Suria KLCC, lunch på foodcourten och fontänvattenshow, alt enligt tips från Bettan. Nu råkade det vara något fel på fontänen just idag så det var ju lite fail, men annars, en mycket lyckad dag!

Petronas Towers (bilden) är för övrigt världens näst högsta byggnad och det syns kanske inte på bild men det är rackars högt det. Så där så man får nackspärr när man kollar upp om man står nära. Och så är det en otroligt stilig byggnation också faktiskt.

Moving on: vi hade tänkt käka libanesiskt på Grand Millenium i kväll efter tips från Roger men vi är lite trötta så det blir en takeaway-indier på rummet och finlibanes-middag i morgon istället.

Idag bokade vi för övrigt på ytterligare tre nätter här i KL, så bra trivs vi. Våra tre förbokade nätter blev hastigt och lustigt sex och nu alltså totalt nio. Så kan det gå! Svider lite i plånboken men det får det vara värt. Sen blir det två, tre veckors strand i Thailand, ett par sista dagar i Bangkok och slutligen lite härlig efterlängtad svensk vår!

Elliot gillar KL

Elliot, som varit rätt gnällig på sistone, stortrivs här i Kuala Lumpur. Söt, snäll och glad är han. Jag tror att det kan vara för att det blir lite som hemma här, med en egen lägenhet som han kan härja runt i och sådär. Och eftersom vi kommer stanna ganska länge har vi ingen sightseeing-panik heller utan kan ta det i lugnare takt och vara hemma en del. Hotellet har förutom pool även lekrum för barn f.ö. I like it!

Eller så gillade han bara inte Hanoi, haha:).

Här kommer lite sötbilder från i eftermiddags. Har han inte blivit sjukt stor?

..och så här glad blir Elliots mamma när hon har en färskpresad apelsinjuice i handen och en söt, snäll och glad bäbis:)!

'

Kuala Lumpur

Så var vi plötsligt i Malaysia och skillnaden från Vietnam (och även Thailand för den delen) är som natt och dag. Det är som att komma hem fast med en twist. Prydligt, funktionellt, fint, välordnat, bra vägar, folk kör normalt etc. Dyrare också såklart men fortfarande inte fullt så dyrt som hemma. Twisten skulle då vara att det är 30 grader och en sån här utsikt från hotelltaket. Joråsåatt.

Vi bor i något som kallas för serviced apartments, vi fick nys på konceptet via Matti och Ylva som brukar bo i sådana och sen hittade Alex den här pärlan mitt i gyllene triangeln. Fairlane Residences heter stället och det är som en slags fusion mellan hotell och lägenhet och det är awwwwsome. Så awsome att vi har förlängt våra tre nätter till dryga veckan.

Jaha vad händer hemma då? Det borde vara schlager yra, no? Nån från la familja som vill ge mig en update? Lite dåligt med kommentarer från min familj överlag på den här bloggen. Fy skäms!

Men puss ändå!

Tsunamis

Klockan är mitt i natten och vi håller på att packa ihop oss för att åka till flygplatsen. Kulala Lumpur är nästa destination. Hörrni jag tänkte bara skriva några lugnande rader - vi kollar på nyheterna och har koll på att det varit tsunamis i Japan och Indonesien. Vi håller ögon och öron öppna för fortsatta tsunamivarningar och vi kommer inte att åka någonstans i riskzonen.

Pussar och kramar

Sightseeing, Hanoi

Många säger att Hanoi är en gullig stad. Var då någonstans undrar jag? Efter en hel dags strosande på Hanois gator och torg, anser jag mig bättre rustad att fälla någon slags omdöme än igår men gulligt är fortfarande inte det ord jag skulle välja. Rörigt, snarare:).

Vi bor mitt i smeten i gamla stan, i sinnessjuk trafik bland tusentals gatuförsäljare och pulsen är hög. Jag tänker ofta på vad pappa skulle säga om han såg trafikkaoset här. Han som svär på svenska bilister som inte håller sig till trafikreglerna liksom. Här finns inga trafikregler alls, utom möjligen "störst går först" och "fegast väjer". I går körde en moped rakt mot mig och Elliot som hängde på magen i Babybjörnen, så där så vi var tvungna att slänga oss åt sidan för inte bli mos. Vem kör chicken-race mot ett barn liksom? Arrrggggg.

Men det finns ju lugnare, finare områden också såklart. I går hängde vi en del i området runt Saint Joseph Cathedral (på bilden) och det gillade jag verkligen. Massa små butiker och caféer och så där. Överlag är det edgigare och trendigare än i Saigon, lite som söder om man tänker att Saigon är östermalm. Nedan sitter Alex och passar in på trendiga cafét la Place jämte katedralen där vi åt helt sjukt smaskig lunch.

Så finns här såklart lite tempel också och sånt kan vi ju som ni vet inte motstå. På bilderna nedan ser ni Ngoc Son templet precis vid Ho Hoan Kiem sjön som ligger liksom mitt i gamla stan.

När vi gick längs med sjön blev det helt plötsligt värsta uppståndelsen och lokalbefolkningen fullkomligen rusade ner till vattnet. Vi hade svårt att komma fram till en början, men efter ett tag såg även vi varför alla var så exalterade. En helt ENORM sköldpadda stack upp sitt lilla (stora) huvud ovanför vattenytan.

Nu har vi läst på lite och det visar sig att sjön har fått sitt namn från en legend där kejsare Le Loi gav tillbaka ett magiskt svärd som hade givit honom framgång i kampen mot den kinesiska Mingdynastin till en gyllene sköldpadda i sjön (Ho Hoan Kiem betyder det återbördade svärdet på vietnamesiska). Fram till 1968 trodde man att sköldpaddorna i sjön var en myt, alt utdöda. Den här rackarn bevisade dock motsatsen och står nu modell i templet. Ingen vet hur de lyckats överleva, och inte jag heller för sjön ser fullkomligt nuclear ut. Fortfarande visar sig den eller de fåtal sköldpaddor som överlevt ytterst sällan och det skall vara turbringande om man mot förmodan lyckas få syn på en - därav uppståndelsen alltså.

Så nu undrar vi vad turen ska ha i beredskap åt oss. En svinbillig sekelskiftes-trea i centrala Stockholm kanske? Kan vi beställa det?