Hoi An for president

Wow, wow, WOW! Det var länge osäkert att vi verkligen skulle ta oss till Hoi An, för det kändes lite hattigt och rörigt med så många olika destinationer i Vietnam och dessutom var det, som ni kanske minns, lite klurigt med flighter och så där. Men nu är vi här och tur är väl det för det här känns som en av resans höjdpunkter.

Vad är det som är så märkvädigt med Hoi An undrar ni kanske då? Till att börja med är det en av Vietnams äldsta städer, och staden togs för drygt tio år sedan upp på UNESCO:s världsarvslista på grund av sin gamla bevarade stadskärna (som är ett ovanligt vackert och välbevarat exempel på en sydasiatisk handelshamn från typ 1400-talet). Det är fint här alltså.

Dessutom säljs det fina saker här. Jag tar alltså tillbaks det där jag skrev om de asiatiska marknaderna i förra inlägget - jag hade inte sett Hoi Ans marknad när jag skrev det. På den här markanden vill man faktisk köpa saker:). Det finns fantastiskt porslin, jättefina väskor och skor, gudomliga smycken och så kläder, kläder och åter kläder. Hoi An är nämligen fyllt till bredden av skräddare. Var man än vänder blicken finns det skräddare - jag fattar inte hur alla kan ha något att göra men så är det i alla fall. Så idag har vi varit hos ett dussin skräddare som vi hade hittat via rekommendationer på Lonely planet och Tripadvisor, jämfört priser och tyger och slutligen beställt en massa grejjer. Jag har ingen aning om hur vi ska få hem allt men det blir morgondagens problem. Skomakare finns här också i parti och minut som gör måttbeställda skor för inga pengar alls.

Här sitter vi på en restaurang och pustar ut efter skräddarjakten. Notera de gula husen i bakgrunden - så ser typ hela staden ut. Ska försöka ta lite bättre bilder i morgon.

Notera också den urkaxiga minen på vår lilla terrorist. Nån håller på att få tänder och är skitgnällig. Och när han inte gnäller, river och sliter och välter han saker. Och när man säger till honom på skarpen då ser han ut som på bilden ovan. Hopplösa unge!