Jag är barnmatspundare

Jag är barnmatspundare. Ser jag barnmat någonstans vill jag helst köpa hela hyllan. Ibland gör jag det också. Jag bara tycker att det är så skönt att veta att det finns mat liksom. Man vet ju aldrig hur det kommer att vara på nästa ställe?!

Eller så här då - mat finns ju alltid. Det finns t. ex. någon form av gröt som heter Cerelac i Thailand, men det är så mycket socker i den att den snarare borde klassificeras som godis. Och så finns det ersättning - ibland lite obskyra "märken" men letar man lite brukar det gå att hitta NAN som Elliot är van vid. Och så kan han ju (åtminstone till viss del) äta det vi äter - lite ris och bröd och frukt och sånt där.

Men det är så skönt att ha lite redig burkbarnmat med sig när det krisar och det växer inte på träd direkt. Burkar kan man hitta, men oftast bara med fruktpuréer så när man väl hittar riktig mat i burkformat så är det lätt att gå lite överstyr.

Här är det nuvarande förrådet:

Jag skulle gärna vilja bunkra mer (varför inte köpa så det räcker resten av resan t.ex.) men Alex har sagt stopp. Jag får inte ta med mig mer barnmat än så här för det för det får inte plats i väskorna menar han. Dessutom insisterar han på att det borde gå att hitta barnmat på Koh Lanta eftersom det är så mycket svenska barnfamiljer som semestrar där.

Jajajaokejdå, säger jag, men det är motvilligt. Kanske går jag och köper några extra burkar när han inte ser:). Är man barnmatspundare så är man!