Hej då Asien!

Så har vi packat våra väskor för sista gången och om 20 minuter checkar vi ut från hotellet. Vi har lite tid att slå ihjäl innan det är dags att åka till flygplatsen så vi tar vår tjorv under armen och går ut och äter lite. En sista thai innan vi återgår till hemlagat kanske:).

Men hörrni, medan tid (och internet) ännu finnes vill jag bara passa på att tacka alla er som har läst den här bloggen och följt våra små och stora äventyr. Det har varit renande, nyttigt och roligt att ha det här lilla forumet under resans gång och jag är så glad att ni har hängt med.

Hej då Asien från familjen Såndberg/Aivars. Det har varit ett sant nöje!

En riktig skitnatt

Elliot firar in maratondygnet som komma skall med en riktig skitnatt. Han somnade klockan 20 och vaknade sedan klockan 21, 00, 01, 03 och 05. Mellan 05 och nu (06.24) har jag desperat försökt få honom att somna om men no sir. Nu är det tydligen morgon.

Och eftersom jag gick och lade mig vid tio och varje uppvak innebär minst en halvtimmes sömngap för mig har jag alltså fått sova... totalt typ 5 timmar i natt, i vaddå? 4 intervaller? Halleluja. Jag har tagit morgonpasset här så Alex får sova ut lite. Sen får han byta av mig så småningom för just nu är jag så trött att det är ett skämt.

Kan man beställa home delivery på Starbucks tro? Det vore nåt i så fall.

So much to do so little time

Ojojoj tiden fullkomligen RUSAR iväg. Nu är det knappa dygnet kvar på vår resa och vi är inte alls klara! Och då har vi ändå varit på stående/gående/åkande for hela dagen.

Vi började dagen med att besöka Jim Thompsson factory outlet efter tips från Jon och Janna. Massor med härliga vackra tyger och saker till förmånliga priser. Sen rusade vi iväg till Central department store för lunch och mat/snask shopping i deras grymma foodcourt. Och sen raskt i iväg till Bangkoks fullkomligt sinnesjukt stora marknad Chatuchak där man kan köpa såna här...

sånt här...

och sånt här....

...bland mycket, mycket annat. Speciellt bisarrt är det att man kan köpa livs levande husdjur för en billig penning. Små hundvalpar och kattungar liksom. Vi gjorde inte det som ni förstår men herregud vad sött. Det är så satans stort bara och det ser lite likadant ut överallt så det är svårt att veta vart man är och vart man ska. Inte förrän precis på slutet kom vi till det "området" där jag förmodar att vi borde ha varit hela tiden, dvs där de sålde lite schysstare kläder och pryttlar, men vid det laget var Gnällas Tjorvas både trött och varm så det var bara att vinka in en bulle och bege sig tillbaks till hotellet. Kanske var tur det för nu är semesterkassan officiellt slut:)!

Vi flyger hem i morgon kl 23.30 thailändsk tid (dvs mitt i natten) så vi har egentligen en hel dag till att slå ihjäl här i Bangkok men jag tror vi tar det lite piano i morgon faktiskt. Hänger vid poolen och tar det lugnt.

Hemresan ja... Den ser jag verkligen INTE fram emot. Det är bara att be till gudarna att Elliot sover sig igenom den (eller åtminstone stora delar av den) för annars kommer det att bli en pärs. När vi reste hit var han en helt annan unge - han hade inte alls samma rörlighet då och satt still på ett helt annat sätt. Nu blir han rastlös och t.o.m arg om man försöker hålla i honom eller få honom att sitta still. Han vill ju krypa och utforska och upptäcka liksom. I ett worst case scenario blir det en vidrig natt och en trött ganska vidrig första dag hemma, och i bästa fall så sover hela familjen sig igenom resan och landar fräscha och glada på Arlanda på måndag förmiddag. Den som lever får se. Ni kan väl hålla tummarna för det sistnämnda så är ni gölliga.

Puss och kram från Bangkok. Snart ses vi IRL!

Middagstipset

Alltså jag blir så sjukt laga-mat sugen när jag läser Ylvas blogg (welldonesthlm.com/blogg) att jag måste länka er vidare. Här kommer ett till sinnessjukt smarrigt middagstips. Vad säger ni om Torskrygg med brynt smör och citrongrönsaker, kan det vara något tro?

Swoosh swoosh

Swoosh swoosh, så har det låtit om oss idag när vi har åkt hitan och ditan och fixat och besökt och gått ärenden. Vi började dagen med att promenera längs med Sukhumvit bort mot Silom (där den mesta shoppingen finns). Vi hade siktet inställt på Siam Square men vi var för tidigt ute så vi fick snällt knata in i köpcentrumen och fönstershoppa lite istället. Och vem träffade vi där om inte självaste Tom Cruise! Helt otroligt!

Eller så var det en vaxdocka:).

Kurrande magar tajmade sovande tjorv idag och när man har har sån tur måste man ju slå till med finlunch. Vi begav oss därför till Jim Thomson house (där vi inte gick på guidad tur sist vi var i Bangkok om ni minns?) och deras superfina restaurang (som vi heller inte gick på förra gången för då var den stängd) och åt superdupergoda färska vårrullar, kyckling i pandamuslöv och pomelo-sallad med jordnötter och jätteräkor. Här sitter Alex på restaurangen och låtsas att han inte posar.

Efter lunchen dök vi in på Siam square-området igen och den här gången var det mer som var öppet. Eller allt var öppet utom den butik som jag skulle till såklart (jag skulle köpa en present där som jag inte tänker berätta något mer om av förklarliga skäl). Hoppas vi hinner dit igen innan vi åker hem. Sen tog vi en taxi tillbaks till hotellet och poolen på 14e våningen. Joråsåatt.

Vi har klämt in fler aktiviteter på en dag här än vi lyckades med på typ en vecka på Koh Lanta, och än är inte dagen slut!

Nej men det är kul att vara tillbaks i Bangkok måste jag säga. Och det är inte alls lika varmt här som det var söderöver så det går riktigt bra med Elliot. Han verkar inte störas av värmen alls. Det känns överhuvudtaget som att vi har kommit in i andra andningen så här sista dagarna. Kanske för att det nu plötsligt blev så uppenbart att tiden håller på att ta slut. Två nätter till på Windsor Suites och en resnatt är allt som återstår av vår långresa.

Vad hände?

Back in Bangkok

Så var man plötsligt tillbaks i Bangkok. Samma stad som för drygt två månader sedan men på ett nytt hotell, i för oss relativt okända kvarter. Vi bor på Windsor suites, i Sukhumvit- området och jag tror det kommer bli toppen här. Mysigt område och bra hotell liksom. Så här ser det ut utanför fönstret nu när solen gått ned:

Det känns som vi har rest jäääääätttteeelääääänge vilket är lite weird för själva flygresan var superkort och dessutom tycker man ju att vi borde ha vanan inne. Fast port till port tog det nog faktiskt strax över sju timmar när jag tänker efter, vilket delvis var vårt fel (eftersom vi felkalkylerat hur mycket tid vi behövde och fick sitta på Krabi airport och vänta i två och en halv timme) och delvis Air Asias fel (för att de strulade till det med bagaget så vi fick vänta nästan en timme på att få Elliots vagn när vi väl hade landat). Nu är vi hur som helst framme så nu släpper jag det. Jag är inte sur längre men lite gnällig är jag nog fortfarande, haha.

Från det ena till det andra: här i Bangkok firar man fortfarande Sonkran med stor entusiasm. Det här gänget håller t.ex. hus precis mittemot vårt hotell så man får sig en stänkare så fort man kliver ut genom dörren.

De jobbar på rätt bra med det där mjölet här dessutom:

Näe hörrni, nu tar jag och rundar av tror jag. Det är ju en dag imorgon också:).

Blöta nyårskramar från Bangkok!

Jag är sur

Jag vaknade på fel sida i morse. Kanske för att en liten terrorist har härjat hela natten och jag inte har fått sova. Kanske för att vi har massor att packa och är ute i sista minuten som vanligt. Kanske för att jag är hungrig. Sur är jag hursomhelst.

Alex och terroristen kommer snart med frukost. Kanske blir jag lite mindre sur då. Vi får hoppas det för annars lär det bli en lång resa till Bangkok för resten av familjen:).

Grannmoskén

Om det är något jag inte kommer sakna med vår tid här på Koh Lanta så är det den ärtgröna grannmoskén. Några av böneutroparna är så sjukt högljudda och så sjukt dåliga nämligen. Skrän och skrål och det börjar typ alltid när jag precis lagt Elliot och han vaknar på direkten förstås. Som just precis nu. Men han var stört-trött lilleman så jag tror han somnade om igen. Hej då moskén. Jag kommer aldrig mer bo granne med dig!

Annars är det lite vemodigt så här sista kvällen. Vi har hunnit boa in oss så lite småsorgligt är det allt. I morgon klockan 12 kommer minibussen som ska ta oss till Krabi airport där vi sedan flyger vidare (eller snarare tillbaks) till Bangkok.

Nu är det nedräkning på allvar!

Songkran

Då har vi firat nyår TRE gånger i år. Vårt vanliga svenska nyår, kinesiskt nyår och nu buddistiskt nyår eller Songkran som det kallas här. Songkran är en av de viktigaste (och gladaste) thailändska högtiderna och kan sägas "inleda" den kommande regnperioden. Hela landet har vattenfest och det pågår vattenkrig vart man än vänder blicken. Tanken med detta är vad jag förstår att man ska möta det nya året ren och lycklig.

Det är otroligt roligt nere på stan idag - alla är dyblöta och jätte, jätteglada. Moppar och bilar åker upp och ned längs med stora vägen med vattenpistoler och vattendunkar och vattnet flödar i alla tänkbara riktningar. Överallt längs med trottoarerna står människor (så väl thailändare som turister) med stora vattenkar och kastar vatten på allt som rör sig. De gick ganska lugnt åt oss eftersom vi hade lillplutten med oss men sekunden jag satte ned honom fick jag en skopa över huvudet:). Jag har inte sett så mycket av det där mjölet ännu dock, tack och lov.

Jag försökte fota vattenkriget nere på stan men det gör sig liksom inte riktigt på bild. Men ni får några bilder ändå!

Dagarna går...

Ytterligare en varm, solig dag på en sisådär 35 grader+ har lagts till handlingarna. Vi har badat, ätit, sovit och bara chillat i största allmänhet.

Normala människor skulle kanske åka runt ön och försöka hinna se de där sista guldklimparna som folk snackar om, men vi är märkligt ointresserade av att hitta på saker faktiskt. Det är nästan lite pinsamt vad lite vi vet om ön för att ha varit här i snart en månad. Men det kanske är så att man mot slutet av en sån här långresa börjar skifta lite fokus från saker man vill göra på resan till saker man vill göra när man kommer hem. Eller jag har ingen aning om huruvida "man" gör det, men vi gör det hur som helst:). Vi ägnar till exempel obcsent mycket tid på hemnet just nu, hungrigt spanandes på potentiella bostäder. Ni skulle kunna köra hemnet-quiz med mig - jag kan allt om allt som ligger ute just nu (som är 3:or, innanför tullarna och under 4miljoners i utgångspris dvs).

Från det ena till den andra: i morgon är sista hela dagen här och tillika thai-buddistiskt nyår, vilket innebär en hel del kladd vad jag förstår. Jag tror att tanken är att man ska fira ut torrperioden och in regnperioden och man gör det med världens vattenkrig toppat med mjöl. Våra landlords har tipsat oss om att lämna mobilerna och annat vi är rädda om hemma för man kommer tydligen inte undan. Blöt blir man, och troligtvis geggig också. Ska bli kul att se spektaklet live i morgon. Vi får kanske gå och köpa en vattenpistol så vi kan hjälpa till lite!

Nej hörrni nu ska jag gå och knoppa. Avslutar med några random bilder från dagen som gått.

Ps: jag tror att jag är frisk nu förresten. HURRA!!!

Säsongen är över

Vi har precis varit nere en sväng på stranden och käkat lunch (på lite skakiga ben visserligen men det var skönt att komma ut ur huset). Och nu märks det verkligen att säsongen är över här. Regnovädret har nog kanske skyndat på det hela en aning eftersom det säkert inneburit ett visst tapp på turister men nu bommar ställena igen. Restaurang efter restaurang stänger och det är nästan helt folktomt nere på stranden.

Alex ojjar sig lite över det här eftersom det innebär att vi nog betalat lite överpris för vårt boende. Man skulle nog kunna bo riktigt bra nere på stranden nu, typ gratis, efterssom det är tomt överallt. Det är lätt att vara efterklok:). Men om det är någon som planerar att åka till Koh Lanta i slutet på mars/början av april nästa år så säger jag såhär: förboka inte boende för hela resan. Ni kommer kunna välja och vraka.

Folktomt eller, inte - en liten tjorv var hur som helst glad att få härja runt lite på stranden idag. Hejdlöst kul hade han med ett trasigt paraply, Alex gubbhatt, en vattenflaska och massor av sand.

Näe hörrni nu börjar det bli dags att komma hem. Tre dagar kvar på Koh Lanta följt av tre dagar i Bangkok. Sen en låååång resa hem till Torsgatan och våren.

PÖSS

På bättringsvägen?

Det här borde betyda att jag är på bättringsvägen vad? Man är inte dödligt sjuk om man stör sig så på oredan och Elliot-kladdet på golvet att man ställer sig och skurar!

Husarrest

Det känns som att jag sitter i husarrest. Jag har lämnat huset en gång på snart tre dagar, och det var igår lunch när jag tänkte att vi kunde må bra av lite miljöombyte. Men den svettiga magkrampiga språngmarchen mot hemmet och toaletten som följde har nu avskräckt mig från flera sådana upptåg. Jag ligger i soffan, sitter på toaletten, vilar i sängen och väntar på bättre tider.

Just nu mår jag ganska bra men det gjorde jag i går morse också och sedan spårade det mot eftermiddagen, så det är inget liksom vattentätt tecken på bättring. Men kanske, kanske är det lite bättre idag. Jag hoppas det. En liten tjorv hoppas det kanske ännu mer, livet var roligare när vi hittade på saker i den här familjen tycker han. Att snällt sitta i knäet och titta på när mamma bloggar tillhör inte en av hans favoritsysselsättningar som ni ser.

Nu är det inte många dagar kvar här på Koh Lanta. Vi har skjutit på massa grejjer vi skulle göra här för det har hela tiden känts som att vi har haft så mycket tid. Vi skulle på dagsutflykt till Old Town, vi skulle till Lanta Seafood och äta skaldjur och hel fisk, och vi skulle defintivt till Relax bay fler gånger men nu börjar plötsligt tiden bli knapp.

Så vik hädan, elaka små thaibassilusker så jag får semestra klart i lugn och ro!

Cola light

Hmmmm det börjat bli dags att sluta dricka Coca cola light nu vad?

Helt, rent och fräscht

Jag är så fruktansvärt less på min resegarderob nu så det anar ni inte. Första veckorna kände jag mig lite käck i mina luftiga linnen, trikåkjolar och thaibraxor och jag dunkade mig själv i ryggen för att jag för en gångs skull lyckats packa lätt, rätt och praktiskt. Men det jag hade i väskan när vi kom till Thailand var helt, rent och fräscht. Det vita var vitt och det svarta var svart. Nu är det vita är beige/brunt och det svarta grå/brunt och dessutom är allt fläckigt och spräckligt för thailändarna är inte några fenor på att tvätta. Inte vietnameserna heller för den delen.

Men framförallt har jag haft på mig samma plagg dag ut och dag in och liksom börjat nöta sönder dem, både fysiskt och mentalt. Häromdagen kom jag på att jag faktiskt har andra kläder hemma och då blev jag så glad att jag nästan fällde en tår. Så långt har det gått.

Vi var precis och hämtade en laddning klädder hos en av alla hundratals små tvätterier här nere på stora vägen och den kommer tillbaka luktandes "överparfyrmerad-tant-i hiss" samt i lite sämre skick än den var innan. Det svarta är ännu lite blekare och det vita ännu lite brunare. Undra sa flundra vilka av de här godbitarna man ska ta och dra på sig i dag då.

Men det var självaste f*n

Men ÅÅÅÅÅHHH. Så har man då ägnat natten åt att ånyo hänga över en porslinsstol. Jag fattar inte vad jag blir sjuk av? Jag äter samma saker som Alex och han blir inte sjuk. Inte ens Elliot blir sjuk, vilket faktiskt är lite av ett mirakel för den ungen tar på och äter på allt. Sand, skor, papper, smuts, stenar... you name it. Så jobbar han liksom.

Tack och lov brukar det vara ganska korta historier det här så i morgon mår jag säkert bra igen. Men det är ju inte så värst roligt idag.

Tillsvidare bjuckar jag på några av Alex iPhone bilder från igår. Vi var på stranden mest hela dagen och fick som en liten egen paviljong i skuggan att hänga på. Här ligger tjorvas och sover och jag vilar brevid.

Nu ska jag... nej förresten. Det vill ni inte veta.

Vietnam-nam

För alla matglada men lite uttråkade vardagskockar där hemma har jag världens bästa tips. Hon heter Ylva Bergqvist och har varit vårt resesällskap halva den här resan. Nu är hon hemma i Stockholm igen och har precis börjat mat-blogga. Ylva är receptmakare och matfotograf till yrket så när hon bloggar kan ni lita på att det blir matnyttigt (haha, fyndigt).

Häromdagen la hon upp ett recept som jag kommer att försöka mig på så fort jag står i mitt eget kök igen. Det är ett vietnamesiskt recept som hon har döpt till Citrongräskyckling med rau och jordnötsris. Funkar också bra att kalla den Vietnam-nam. Så här ser det ut:

MUMMA!!! För er som vill testa att laga underverket så finns recept och instruktioner här

Gört!

Elliot tio månader

Elliot blir 10 månader i dag. TIO MÅNADER! Det är ju inte så att det kommer som någon direkt chock, för alla vet (så även jag) att har man varit 9 månader gammal i en månad så blir man 10 månader liksom vilken sekund som helst. Men ändå.. Pluttas... Tänk att han blivit så stor. Grattis allra käraste unge på 10-månadersdagen.

Det är torsdag idag också vilket betyder att det är en vecka kvar här på Koh Lanta och i och med det exakt 10 dagar innan vi ställer ner våra flipflop-prydda fossingar på kalla Arlanda. Tiden går snabbt så här mot slutet vill jag lova.

Så nu gäller det för den svenska våren att shapa upp sig lite här. Det ska vara ljumna vårvindar, ljusgröna trädkronor och 15 grader varmt om tio dar.

Komigenuförsjutton!!!

Solnedgång i Saladan

De var en fullkomligt magisk solnedgång i Saladan ikväll....

...jag var bara tvungen att dela med mig.

Gnällas Kinkas Tjorvas Aivars

Jag tror att det är en tand på g i överkäken - det ser lite ut så tycker vi. Men det är svårt att kolla ordentligt för Elliot är inte så mycket för att gapa på beställning. Det skulle i så fall kunna förklara det exeptionellt dåliga humör som lille herrn uppvisade igår och den otroligt skrikiga natt vi precis har vakat oss igenom. Eller så är det mygbetten som kliar, jag vet inte. Han fick en alvedon till slut och då kunde han somna om så något är det ju som stör honom.

Hur som helst: när en liten tjorv är på dåligt humör (obs dagtid) finns det ett säkert kort att ta till. Bada pool! Han har inte blivit inte ett dugg avskräckt av att ha drattat i - snarare tvärt om. Han vill helst bada hela tiden. Bada eller sitta på poolkanten och slänga i de små vita stenarna som ligger där som dekoration så att mamma får dyka i och plocka upp dom igen.

.. och så länge en tjorv är glad ställer man ju upp. Både på att bada och att plocka upp stenar!

Matporr

Det är någonting visst med Alex och att fotografera maten vi äter. Han fotograferar den sällan bara rakt upp och ned utan han konstruerar liksom riktigt smarrig matporr.

I går tex var vi på på finrestaurang och festade loss med riktiga hammusar som Eje skulle sagt (alltså hamburgare). Så här ser det ut när Alex fotar sin burgare:

När jag fotar min burgare ser det istället ut så här:

Det känns på nåt vis som att Alex fick en mycket smarrigare burgare än jag igår. Jag har blivit lurad!

Koka soppa på en... wipe?

Sönderbrända svenskar

I dag har det varit stekhett ute. Jag vet inte exakt hur varmt det har varit men en bra bit över trettio i alla fall. Och när det helt plötsligt blir kanonväder på en plats med mycket svenskar som haft dåligt väder ett tag händer osvikligen dumheter.

När den första trevande vårsolen kommer slänger exempelvis svensken av sig vinterjackan, och sen är förkylningen framme med sitt kladdiga lilla tryne på tre röda. Och nu är det såklart pladask pressarläge som gäller för de solhungriga turisterna här på Koh Lanta. De passar på att sola så mycket som det bara går liksom (och betydligt mer än de borde), för vem vet - det kanske regnar igen i morgon. Det måste vara någon sorts rekord i sönderbrända magar, armar, ben och näsor på på gång här.

Gud vet att jag själv upprepade gånger har jobbat på brännan utan en tanke på morgondagens krämpor, men no more. Numera ägnar man sin tid åt att jaga skugga. Vi hittade den på superköna strandrestaurangen på bilden nedan, och senare på en bastmatta under ett parasoll med en liten tjorv där vi lekte med hink och spade. Total tid i sol; kanske 5 minuters promenad till stranden och fem minuters promenad hem. Ändå känner jag mig lite nöd om nästippen.

Är det vår sköldpadda tro?

Jag läste precis på aftonbladet.se att femtio man precis har hjälpts åt att fiska upp en jättesköldpadda ur Hoan Kiem sjön i Hanoi som gått och blivit krasslig. Är det vår sköldpadda tro?

Läs artikeln här

28 fruit shakes?

Jag planerar att dricka en sån här rackare varje dag tills jag kommer hem. Kanske två till och med. Någonstans mellan 14 och 28 fruit shakes alltså. Det tycker jag är fullt rimligt med tanke på att en pytteliten färskpressad kostar uppemot 40 riksdaler i Stockholm. N'est-ce pas?

Lata dagar

Vi har nu varit på resande fot så länge att vi börjar bli mätta på nya upplevelser. Vi åker inte ön runt med moppe för att hitta den bästa stranden eller den coolaste restaurangen. Vi följer inte med på båtturer och snorkelutflyter. Vi har t.o.m slutat slå i våra guideböcker för vi orkar hur som helst inte ta in fler sevärdheter.

Vad gör vi då undrar kanske ni? Vi hänger i huset och tar det lugnt. Vi hasar ner till minimarketen när vi behöver fylla på förråden, till nån restaurang när det är matdags och till stranden när andan faller på. That's it. Skittrist tycker säkert många av er. Skitskönt om ni frågar mig.

Idag är det strålande sol och säkert trettiofemgrader varmt, lite för varmt och soligt för Elliot på stranden tyckte vi (eller en ypperlig ursäkt om inte annat) så vi har hängt hemma vid poolen idag. Alex har fällt upp parasoll och placerat ut fläktar på strategiskt valda platser i en mycket lyckad imitation av havsbris så det har varit svalt, skuggigt och skönt för plutten men fortfarande lite sol för mig och Alex. Helt perfekt!

Pst: två dagar i rad med sol nu. Vågar man tro att det har slutat regna för den här gången?

Relax Bay

Två, av varandra helt oberoende källor, har tipsat om en resort som heter Relax bay och sagt att det är superfint där. Egen strand, bra restaurang och skön atmosfär i största allmänhet. Nu har ju vi redan fixat boendet men vi tänkte att det kunde vara soft att se något annat så i förmiddags tog vi tuktuk-taxi dit, och yes - det var grymt schysst. Här kommer bilder på urfina stranden:

Eftersom det här är hotellets "egna" strand (de lär ju inte äga den men det enda för mig kända sättet att ta sig dit är via hotellområdet) så är det betydligt lugnare än på de lite större turiststränderna som då t.ex. Klong dao där vi bor. Vi var inte helt ensamma men det var inte direkt crowded som ni ser:).

Lite överprissatt var det allt på restaurangen, men så är det ju på snajdiga resorts här i krokarna så det hade vi räknat med. Elliot ägnade hela lunchen åt att försöka klättra ur barnstolen och blev tillslut ganska skicklig på det. Här är han fångad i ett sällsynt lugnt ögonblick. Troligen håller han precis på att ta sats med armarna för att häva sig upp. Galna unge.

Berättade jag föresten att han trillade i poolen häromdagen? Han kröp omkring på terassen och lekte med stenarna som ligger runtomkring poolkanten liksom och vi var precis, precis bredvid honom hela tiden. Så rätt var det var vände han sig om så att ena benet hamnade över polkanten och på något sätt lyckas han dratta i baklänges. Vi fiskade upp honom på någon sekund så det var aldrig någon fara, men jisses alltså. Det gäller att vara med.

Well- sidospår... Vad pratade jag om? Relax Bay var det ju. Tack snälla söta Lina och Hanna för tips! Vi har haft en kanonskön dag!

Första april

Det är den 1a april idag och i och med ganska exakt 17 dagar kvar på den här långresan (men vem räknar?!). Det är inte mycket det med tanke på att vi varit på resande fot i typ... hundra dagar nu. Så här kommer klyschan: det är inte KLOKT vad fort tiden går! Elliot är snart 10 månader nu och han har varit i Asien i typ en tredjedel av sitt lilla liv. Han kommer inte fatta nånting när tjocktröjan och sockorna ska på igen därhemma.

Det har varit aprilväder dagen till ära. En riktigt, riktigt solig och fin förmiddag fick vi nere på stranden och sen, lagom till att vi skulle hem, öppnade sig himlen över oss:). Här är en bild från i förmiddags när jag sitter och agerar solskydd till tjorven. Det är som ni förstår lite ont om parasoll på Klong Dao playa.

Så är det nån som fyller tant idag också och det är inte jag (jag fyllde tant för lääänge sen)!

Det är söta Sissis trettionde fölsedag idag, hurra hurra HURRA! Välkommen till klubben gumman. Det var på tiden! Hoppas du får en ljuvlig fölsedag därhemma. So SORRY att jag inte kan fira dig i levande livet. Jag får fixa en liten i efterskotts-fest när jag kommer hem.

Pussar och kramar från Koh Lanta