Villa Bali

Här kommer en ganska osmickrande kvällsbild på vårt nya lilla krypin, en pytteliten och supersöt bungalow på Villa Bali, precis vid stranden.

Vi lämnade vårt stora, gröna hus i Sinsiam village vid middagstid vilket är både tråkigt och kul på samma gång. Det var ju helt klart enklare att ha ett helt hus till sitt förfogande men samtidigt - omväxling förnöjer och här bor vi mycket mer centralt vilket är grymt. Inget internet på rummet dock så just nu sitter jag i receptionen och skriver:)

Sen har jag faktiskt en liten rättelse att göra, vi har nämligen tillbringat eftermiddagen på Coca Cola-beachen som jag baktalade så ivrigt för någon vecka sedan. Det var folktomt, svalt och skitmysigt att vara där på seneftermiddagen måste jag säga. Jag och Matti passade på att ta lite fotmassage på stranden också. Awsome!

Näe nu måste jag avrunda innan myggen äter upp mig härute. Ha det gott därhemma!

Change of plans

Idag är sista dagen i vårt fina gröna hus i Sinsiam Village och det skulle varit sista dagen i Mae Phim, men det blir inte alltid som man tänkt sig här nere.

Ursprungsplanen var att vi skulle ta bil och båt till Koh Chang och stanna där i 2 veckor men på grund av bökiga flighter därifrån till vår nästa destination (Saigon) så bestämde vi oss för att åka till Koh Samet istället som ligger närmare Bangkok.

När vi sent omsider började kolla upp hotell på Koh Samet blev det helt plötsligt lite krångligt alltsammans eftersom det visade dig vara Kinesiskt nyår och fullbokat överallt. Så nu kommer vi att flytta till en liten fin bungalow på Villa Bali, här i Mae Phim, och stanna där några nätter, eller tills vi får hotellrum på Koh Samet i alla fall.

Kunde varit värre - hela klanen är ju fortfarande på plats så vi är i gott sällskap och de små bungorna på Villa Bali är jättefina. Påminn mig gärna om att jag inte ska ta någon mer behandling på deras spa bara:)

Här kommer hur som helst lite bilder på vårt fina gröna hus. Tack huset! Det har varit grymt att bo här!

Buddaboy

Tog lite bilder på vår lilla budda i morse och tänkte passa på att dela med mig. Det går ingen direkt nöd på ungen här om man säger så!

Klanen på utflykt

Hela klanen chartrade igår ett stycke minibuss för att åka på utflykt.

Vi började med att spana in Banphe - den närmsta ordentliga staden ungefär 45 minuter från Mae Phim. Och där spatserade vi runt någon timme och kollade lite i affärer och sådär. Jag och Alex var på jakt efter en skål som vi lyckats ha omkull i huset vi hyr, Jon skulle klippa (raka) sig och Ylva skulle fixa nya glajjor.

Alla hade alltså lite ärenden i Banphe men den egentliga anledningen till utflykten var att Ylva fått nys om en temapark/djungelrestaurang där i krokarna som hon trodde skulle vara kul för de lite större barnen.

Och så kom det sig att jag, Alex, Elliot, Ylva, Matti, Sami, Eje, Jon, Janna, Marvin och Morgan, efter lite strosande i Banphe begav oss till Tamnapar Classic Forrest och körde lite djungelhäng.

Lite överkurs kanske med så många ungar, men det gick faktiskt bra och de flesta skötte sig med den äran. För lilla Elliot vart nog uppståndelsen, värmen och den sena hemkomsten lite i mesta laget så han var helt omöjlig att tas med i natt. Kul hursomhelst med lite äventyr!

Så här såg Tamnapar ut innan solen gick ned:

Alex gick fullkomligt lös på menyn och beställde bl.a. groda. Är det djungel så är det, menade han. Han funderade ett tag på att beställa Fried serpent head fish with celery....

... men kom på bättre tankar:)!

Lunch på stranden

Mitt på Mae Phims strand har en liten familj en mycket uppskattad verksamhet. Han bär ut bord, solstolar och parasoll till gästerna och till hjälp har han sin pappa (som är lite till åren och inte kan ett ord engelska men som är väldans rar). Hon lagar Mae Phims kanske godaste mat, medan deras två små barn snällt sitter i skuggan och leker eller rentav hjälper pappa och farfar att servera gästerna. Och så älskar dom Elliot och börjar tjoa och tjimma och gulla med honom så fort dom får syn på oss och det är bara så rart alltsammans.

Man får nästan lite ångest när man betalar 8 spänn för hennes kärleksfullt tillagade Fried Rice, det känns så futtigt för det man får. Så på sistone har vi börjat beställa mer - sinnessjukt goda vitlöksfrästa räkor för 20 riksdaler ha blivit den nya favoriten. Hur som helst, vi är inte ensamma om att ha fattat att den här tjejen kan laga mat. Parasollen duggar rätt tätt här på Mae Phims annars nästan helt öde strand. Men det är det värt!

Ni hajjar va?

Varför göra antingen eller när man kan göra både och?

Förmiddagen tillbringade vi på hotel Seaviews poolområde. Vi crashade stället skulle man kunna säga för vi hittade inte Jon, Jonna och co. som bor där till att börja med. De har varit rätt sjukdomsdrabbade sedan de anlände så vi har inte sett jättemycket av dem, men i morgon kväll ska vi förhoppningsvis ut och käka allesammans. Så här ser det hur som helst ut på Hotel Seaview:

... och så här ser det ut när en liten tjorv badar pool i sin kroppstrumpa till uv-dräkt:

Efter lunch åkte jag, Alex och Elliot på utflykt. Det finns ett riktigt lyxhotel här i krokarna som heter X2 och vi hade blivit tipsade om att det fanns en superfin strand precis nedanför hotellet. Det var mycket riktigt superfint men också heeelt öde. Det verkar inte vara så många lyxlirare som söker sig just till Mae Phim:).

Så här fin var hur som helst stranden om man zoomade in ordentligt:

...och så här tomt var det på X2:s svindyra uteservering:

Näe hellre billig strand än dyr strand tycker vi då, så imorrn blir det den gamla vanliga stranden och flied lice för 8 spänn!

Frukost på terassen

Varje morgon står jag och hackar frukter i små, små bitar. Vattenmelon, ananas, papaya, minibananer och mango blev det i dag, och sen äter vi fruktsallad på terassen innan vi åker ner till stranden eller till poolen på Blue mango resort där Matti och Ylva bor. Vi har inte riktig bestämt oss för vad vi ska göra idag men eftersom vi var på stranden igår kanske det blir pool idag.

Det enda som skulle kunna toppa fukosten är en Mixed fresh fruit shake, men det lyckas vi inte med härhemma eftersom vi inte har någon mixer. Men jag har ju en gammal last också som jag har svårt att ge på båten. Hur gott är det inte med en iskall Cola light när det är riktigt varmt och svettigt ute liksom?

Nu börjar en ny solig dag i Mae Phim!

Söndagsmarknad

I går var vi på en mycket, mycket varm söndagsmarknad strax utanför Mae Phim. Det var 35 grader i skuggan och det blir varmt idag med om man ska tro väderprognoserna. Vi fyndade hur som helst lite svala, men fula och billiga barnkläder till Elliot och ett par thaibrallor till mig. Och så massa snask till Alex förståss. Friterad deg och sånt.

Nu ska vi dra ner till stranden och bada lite innan den värsta hettan slår till!

Alex, Elliot, Matti, Sami, Ylva och Eje utanför marknaden igår

Mae Phim Boot Camp

Om det ska bli nån elitidrottare av vår lilla budda är det hög tid att han börja träna!

Villa Bali Spa

Jag har varit på salong och försökt skämma bort mig själv. Jag skulle vaxa ben och ev slänga in en pedikyr men det gick så där. I 1h och 40 min satt inte en utan TVÅ thaior (en vid varsitt ben) och suckade, skakade på huvudet och sa no good, nooo good, noooo goood. Och det blev inte så bra heller faktiskt.

Så här ser det ut på Villa Bali spa när man inte blir bra vaxad i nästan två timmar.

Lite av varje

I morse vaknade jag av att Elliot rullade ur sängen och föll i golvet med en duns. Alex hade smitit upp för att gå på toa och varit borta en minut eller så och det räckte tydligen. Den här ungen håller på att skrämma livet ur oss! Tror tyvärr han brås på mig - jag var en riktig olyckskorp när jag var liten.

Nu har han en imponerande bula på bakhuvudet men verkar ok i övrigt. Vi får börja köra med dygnetrunt-hjälm:)!

I morse åkte också Sandra, Andreas och Tom vidare mot nya äventyr. Nästa stop för dem blir Koh Mak och därefter Bali, innan de återvänder till Stockholm. Tack för en härlig vecka hörrni, vi är så glada att ni kom och hälsade på!

Vi har nu en vecka kvar i Mae Phim och därefter tar vi båten ut till Koh Chang där vi stannar i två veckor innan vi flyger vidare till Vietnam. Vår resrutt är inte helt spikad ännu men jag återkommer med datum och sånt när jag kan.

Till alla mor- och farföräldrar, familj och vänner som har skype: passa på att ring den här veckan. Här i Mae Phim har vi tillgång till internet men vi vet inte hur det blir med det på Koh Chang ännu. Bra tider att ringa är mellan 14-16 (08-10 svensk tid) eller mellan 20-21 (14-15 svensk tid). Är vi hemma är vi oftast online.

Det känns som att det kommer bli en lugn, lat dag i Mae Phim i dag. Kanske piper vi förbi Matti och Ylva och tar ett dopp i poolen, eller så hänger vi bara här hemma på verandan.

Kramar

Nära ögat

Lillprinsen sover middag och jag sitter på altanen i den varma eftermiddagsluften, dricker en kopp te och försöker släppa ner axlarna. Det har varit en tuff dag.

Vår klåfingriga unge försöker ta i precis ALLT just nu. Man måste se till att ha rena ytor framför honom, annars är olyckan lätt framme. Grejjen är bara att han har börjat nå längre än man tror.

I dag nådde han hela vägen fram till Mattis greencurry-gryta. Innan jag han blinka hade han ryckt tag i tallriken och vält den så att halva den rykande soppan hamnade över honom och över mig. Jag tog upp honom och rusade till toaletten, slängde ner honom i handfatet och sen spolade vi vatten, jag vet inte hur länge, samtidigt som vi försökte utvärdera vart han hade bränt sig och hur illa. Och Elliot skrek och skrek och skrek tills han var helt röd och svettig så ett tag trodde jag att han kanske hade bränt sig i ansiktet. Vi visste heller inte om han skrek för att han hade bränt sig eller för att han låg i en handfat och spolades med kallt vatten, men man chansar ju inte i ett sånt här läge.

Mirakulöst nog verkar han ha klarat sig helt utan brännskador. Inte en enda blåsa fick han, och som det ser ut nu - inte ens en rodnad. Möjligen är han lite traumatiserad från den bryska hanteringen i handfatet :)

Till storyn hör också att jag brände mig på samma ställe i förrgår - jag backade in i en parkerad moppe utanför entrén och brände smalbenet på det heta avgasröret. Jag har en fin liten vattenblåse-koloni på benet nu som minne (en sk thailandstatuering). Hur som helst så hade personalen på restaurangen vanan inne från min olycka dagen innan så de var snabbt framme med vatten och kylbalsam och allt vad det var vilket säkert gjorde sitt till.

Hur som helst: slutet gott allting gott, men det var nära ögat.

Mixed fresh fruit shake

Jag har skaffat mig ett nytt beroende. Det stavas mixed fresh fruit shake, och är precis som det låter blandad färsk frukt som mixas med typ is. Ljuuuvligt. Och så här kan det se ut:

Idag har vi och fam Stendahl/Enqvist testat CocaCola-becachen som Mona och Björn (våra landlords) kallar den, egentligen bara för att det är en stor CocaCola skylt precis där man svänger av från stora vägen. Här snackar vi färgglada parasoller, solstolar tätt packade, "inkastare" som försöker få en att komma till just deras del av stranden osv. Alltså typ Kanarieöarna.

Det enda som var bra med CocaCola stranden var de två fresh fruit shakes som jag lyckades suga i mig på de tre timmar vi var där. Och bananpankakorna var faktiskt inte så pjåkiga de heller:).

En dag i hälsans tecken

Alex har tränat idag tycker han. Tre minuters låtsasyoga på stranden med Andreas och 20 minuters promenad in till stan. Så då får man äta vad man vill. Han har hunnit med toast med nutella, pizza med salami och pepperoni, bananpannkakor med kondenserad mjölk, chips, ostbågar, chokladkaka och så lite mer chips på det.

Men så har han ju tränat också. Det finns bildbevis.

Solnedgång på stranden

Ytterligare en lat dag har lagts till handlingarna. Elliot har precis somnat och jag sitter nu i vårt vardagsrum med Alex och Andreas och jäser medan Sandra lägger Tom. Funderar på om jag ska ta en kopp te. Eller en öl kanske. Eller kanske bara gå och lägga mig.

Har inte mycket nytt att komma med - dagarna är ganska lika varandra här. Men jag tänkte i alla fall bjuda på lite bilder från i eftermiddags när vi väntade in solnedgången på stranden.

Från vänster till höger: Andreas, Tom, Ylva, Sandra, Alex och Elliot. Jag tror man kan skymta Sami i bakgrunden också, han var ute på upptäcksfärd:).

I huset/husen bakom oss ligger restaurangerna i Mae Phim. Det är en rätt lång gata så det ni ser här är bara ett ställe av många. Men här ovan åt vi hur som helst middag nyss. Andreas spexade till det och beställde svenska köttbullar (ägaren till just den här restaurangen är svennebanan nämligen).

Och här posar mina fina pojkar i solnedgången.

Nu har jag tänkt klart och det blir varken te eller öl. Det blir bingen!

Ps: läste på Aftonbladet att det är tökaos igen hemma. Stämmer? Använd gärna kommentarsfältet nedan och rapportera lite hemifrån!

Så här ser det ut när man försöker lära sig att krypa

Vi är som gräshoppor

Vi är som gräshoppor. Jon och Jonna och deras två pojkar har anlänt och nu börjar vi verkligen bli många! Intressant också att alla kidsen är grabbar:).

I kväll har klanen varit på fiskrestaurang och då ser det ut ungefär så här:

...och då var ändå Sandra, Andreas och Tom hemma ikväll. På hörnet sitter Matti och multitaskar. Han hade tre barn i knät stora delar av kvällen.

Här posar Ylva med resterna av vår middag:). Ser läskigt ut med det var fruktansvärt gott. Den här rackarn levde i en balja utanför restaurangen när vi anlände. No more.

Från det ena till det andra, så utvecklas lilltjorven enormt mycket just nu. Han har liksom bytt fokus från att hålla i saker till att komma fram till saker och tar sig fram på alla möjliga vis. Han kryper inte riktigt men han drar och skjuter sig fram genom ta tag i eller putta med fötterna på saker. Han står med stöd nu också, riktigt stabilt dessutom och han går om man håller honom i händerna. Han får gärna lugna sig lite nu för det är lättare att vara på stranden med en bebbe som inte är så snabb i vändorna:).

Bjuckar på en söt-bild - räkna med att det kommer fler!

Näe hörrni nu börjar klockan bli läggdags och jag ska ta min lilla unge under armen och påbörja vår nattningsprocedur.

Kramar

Dagarna går

Nu har man börjat komma in i semestermode - dagarna glider ihop och rullar förbi en efter en utan att man riktigt vet vart de tog vägen.

Vi gör lite samma sak varje dag, äter frukost (oftast gör vi fruktsallad på den färska frukt som säljs i stånden på byn) och drar ner på stranden. Lunch äter vi oftast där eftersom det finns grymma små matstånd längs med vägen (där man t.ex. kan köpa fried rice för 8 spänn). Och sen när det blir för varmt hasar vi hem till huset och sätter på fläktar och luftkonditionering, duschar och tar det lite piano ett tag. Sen är det middag på någon av restaurangerna längs med strandkanten. Helt ok om man säger så!

Här sitter jag och plutten och chillar på en av alla hundrantals små ställen längs med stora vägen, vid stranden i byn.

Det är förvånansvärt lätt att vara i Thailand med barn måste jag säga. Thailändarna själva är duktiga på att skydda sig från värmen och solen, så husen är byggda för att vara svala och det finns fläktar på de flesta restauranger. Dessutom är thailändarna otrolig barnkära - dom ler, tjoar och tjimmar och gullar med barnen. Ganska ofta plockar dom till och med upp barnen från vagnen/golvet/famnen och går iväg med dem en stund.

Nu ska vi strax i väg på söndagsmarknad! Ingen aning om vad vi kommer hitta där men vi hoppas på lite luftiga barnkläder!

Lördag?

Det är lördag, tror jag (man tappar snabbt kontakten med verkligheten här). Helg är det hur som helst för nu har Bangkok-borna kommit hit och då är det lite mer action i stan. Det är fortfarande ganska sömnigt, men det är mer kommers och en massa små, små, små thai-familjer på stranden. Det här schabraket visar sig t.ex. bara på helgerna.

Sen har vi finfrämmat! Fam Enqvist/Stendahl är på besök!

Sandra, Andreas och lille Tom.

Klanen växer

Idag har vi hängt hos Matti, Ylva och ungarna på Blue Mango resort där de hyrt hus. Det kallas också för "svenskkolonin" och det kan bero på att det BARA är svenskar som bor där. Det gör också att det är satans bekvämt och välordnat - pool utanför dörren, fina välordnade rabatter och eget bageri. Så idag har vi badat pool och fikat med riktigt kaffebröd. Hur soft som helst!

Alex, Elliot, Matti, Eje och Sami

Sami och Elliot

Poolen på området

Överhuvudtaget är det mycket svenskar här, eller snarare de turister som är här är svenskar allihop. Annars är det här en semesterort för thailändare om bor i Bangkok vad jag förstår så på helgerna är turisterna i klar minoritet.

Men vi jobbar hårt för att öka på svenskantalet här. Andras, Sandra och deras lille Tom klev precis innanför vår dörr med sina resväskor och de stannar i en vecka. Så i kväll är det tre svenska familjer som ska käka middag nere på byn!

Kväll I Mae Phim

Beachlife

När man reser till solen med en bebbe blir det lite nya prioriteringar. I normala fall hade jag letat upp stranden så fort jag klivit av planet men det är faktiskt först idag som vi har vågat oss på lite beachlife. Kanske för att jag är lite harig och nojjar över värmen nu när plutten varit hängig (han mår prima idag f.ö), men också för att det är så mycket som ska tajmas ( ät- och sovklockor etc).

Hela förmiddagen har vi hur som helst hängt på Beach Mae Phim som ser ut typ så här

Första timmen sov kotten i sin vagn men sen vaknade han och ville vara med. Och det för mig tillbaka till det där med att man får nya prioriteringar när man reser till solen med barn. Man är liksom inte i solen så mycket, man letar skugga. Det fanns inte speciellt mycket skugga på Beach Mae Phim i förmiddags men den lilla som fanns lade vi beslag på, och sen hyrde vi ett parasoll också just in case. Elliot verkar hur som helst trivas!

Nu är klockan snart två och det är rejält varmt så vi har vi har pallrat oss hem till huset igen för att få lite svalka under fläkten på terassen. Inte illa det heller!

Vart ska jag börja?

Jisses vilken resa! Jag vet inte vart jag ska börja så jag börjar i realtid. Så här har vi det precis just nu!

Ligger i skuggan på vår veranda och jäser och strax ska vi dra ner till stranden och käka lunch. Det är GRYMT härligt att vara framme! Huset är jättefint och Mae Phim verkar kanon. Alex som har lite Thailandvana menar att detta är att betrakta som en mjukstart (väldigt välordnat och svennebanan för att vara Thailand) men jag som är asien-newbie tycker det är sjukt exotiskt! Ska försöka plåta lite nerifrån byn i eftermiddag så får ni bedöma själva.

Resan hit då: det gick över förväntan måste jag säga. Vi åkte på kvällen så det var natt för pyret vilket underlättade. Dessutom fick vi ett extra säte mellan oss där han kunde härja runt när han var vaken och slagga när han var trött.

Vi hade en mellanlandning i Istanbul men den gick smidigt. Man får verkligen royal treatment när man reser med barn - dörrar öppnas för en, man släpps före i köer och alla ler och är glada och snälla. Elliot tyckte dessutom att de var otroligt spännande på flygplatserna med alla människor och lampor och grejjer.

Enda molnet på vår himmel är att lillen är lite hängig, han åkte på nån magbacill hemma precis innan vi reste. Vi pillar i honom vätskeersättning för allt vad tygen håller och nu när han har sovit ordentligt tycker jag att det börjar arta sig. För säkerhets skull ska vi ner och reka var vårdcentralen är i eftermiddag men jag tror inte det kommer behövas.

Nu har tjorven somnat i sin vagn på verandan. Undra om jag inte ska passa på att... läsa en bok kanske. Det blir i så fall första gången sedan Elliot föddes. Så blir det. Först bok sen lunch!

Det går bra nu!

PUSS

Dagen D

Om två timmar kommer pappa som ska skjutsa oss till flygplatsen och innan dess ska bebis sova, sista pinalerna packas och sista skräpet slängas. Och om vi kan få ungen ur kassen ska den upp på vinden:)

Vi harde planerat att resa lätt. Och hade det bara varit jag och Alex så hade det varit cake - vi har nästan ingeting med oss. 3/4 av packningen är dock pryttlar till Elliot. Resesäng, mat, blöjor, krämer, solskydd och fan och hans moster. Vi har dessutom tagit med en veckas supply av barnmat för att slippa panik över det när vi kommer fram.

Näe hörrni nu jävlar! Jag är sjukt nervös över själva resan. 12-13 timmar i luften plus mellanlandning med en unge är inte min stora dröm direkt. Men det som inte dödar härdar, och belöningen hägrar. Tre långa, lata, härliga månader i Asien and then some!

Stor kram till er alla och keep in touch!

Ps: Det luktar vår ute! Ni kanske får lite sol här hemma också!

Sista dagen hemma

Det är sista dagen hemma, redan i morgon kväll bor det någon annan i vår lägenhet. Så nu åker de sista pryttlarna ner i lådor. Gräv djupt i leksakslådan Elliot för alldeles strax åker den upp på vinden!

På avkedsturné

Nu är den igång, avskedsturnén. Vänner och familj avlöser varandra här hemma i flyttkaoset och däremellan är vi borta och säger hej/hejdå till nära och kära. Vi har precis kommit hem från en hel dags avsked som avslutades med superfin middag hemma hos Ingrid, Lasse och Britt.

Men här är de två ansikten som jag har absolut svårast att säga hej då till, min fina syster och hennes lilla Erik.



Tur nånstans att det är snömoddigt och jävligt så att Thailandspeppen överlever alla sorgliga avsked!

Huset i Mae Phim

Hela januari har vi hyrt hus i Mae Phim, en liten fiskeby som ligger ca 2 timmars bilresa från Bangkok. Huset har vi hyrt av ett svenskt par som verkar helsköna (via blocket). Det blir inget lyxliv men helt och rent är det och verandan verkar fin!

Våra vänner Matti och Ylva och deras två små grabbar Eje och Sami, är redan på plats och skickar lite rapporter. Vi har tex fått orders på att ta med svenskt snabbkaffe och lite extra badbraxor till kidsen. Barnmat verkar det vara lite sisådär med men gröt, ersättning, blöjor och allt sånt verkar finnas i närheten i alla fall. Det blir till att laga egen barnmat till tjorven!