Husarrest

Det känns som att jag sitter i husarrest. Jag har lämnat huset en gång på snart tre dagar, och det var igår lunch när jag tänkte att vi kunde må bra av lite miljöombyte. Men den svettiga magkrampiga språngmarchen mot hemmet och toaletten som följde har nu avskräckt mig från flera sådana upptåg. Jag ligger i soffan, sitter på toaletten, vilar i sängen och väntar på bättre tider.

Just nu mår jag ganska bra men det gjorde jag i går morse också och sedan spårade det mot eftermiddagen, så det är inget liksom vattentätt tecken på bättring. Men kanske, kanske är det lite bättre idag. Jag hoppas det. En liten tjorv hoppas det kanske ännu mer, livet var roligare när vi hittade på saker i den här familjen tycker han. Att snällt sitta i knäet och titta på när mamma bloggar tillhör inte en av hans favoritsysselsättningar som ni ser.

Nu är det inte många dagar kvar här på Koh Lanta. Vi har skjutit på massa grejjer vi skulle göra här för det har hela tiden känts som att vi har haft så mycket tid. Vi skulle på dagsutflykt till Old Town, vi skulle till Lanta Seafood och äta skaldjur och hel fisk, och vi skulle defintivt till Relax bay fler gånger men nu börjar plötsligt tiden bli knapp.

Så vik hädan, elaka små thaibassilusker så jag får semestra klart i lugn och ro!