Pojken som inte ville sova

Elliot har utvecklats till en riktig badpojke. Så länge han kan sitta och plaska med plastsaker i kulörta färger så är han nöjd och glad. Så här såg det ut tidigare i dag:

Synd bara att han inte är lika glad på nätterna. Han har sovit extremt dåligt på sistone - tror det är en kombination av att han blivit så rörlig (han sätter sig upp i sömnen, börjar kravla runt och väcker sig själv) och att han håller på att få sin första tand. Men om sanningen ska fram så är det nog våra läggningsrutiner som är huvudproblemet.

När man bor nära inpå människor, varesig det är på hotell eller i hus som nu, vill man liksom inte störa med skrikande bebis natt efter natt. Så jag har (tyvärr) plockat upp honom när han har vaknat och vaggat honom till sömns alt ammat. Minsta motståndets lag liksom. Och det är ju klart att om ungen tror att han ska få mat eller vaggas till sömns tryggt i famnen, då bemödar han sig ju inte med att försöka somna om själv. Aj aj mamma alltså. Och det håller inte längre heller för jag är helt slut (trots att jag är på långsemester).

Så i natt ska jag sova på nedervåningen med öronproppar och så ska Alex köra lite hårda puckar. Inte komma upp ur sängen och inte amma alltså. Och redan när jag skriver det här börjar jag ångra mig för jag står inte ut när han är ledsen och jag vet ju från tidigare erfarenheter att han kommer att vara REJÄLT ledsen i natt.

Usch jag är för blödig för barnuppfostran.